Det är verkligen en känsla som jag fått känna på mycket det senaste. Jag har nämligen åkt mellan mormor och farmor för att hjälpa dem med olika ärenden såhär i tider när de är lite begränsade till att göra saker som de i vanliga fall hade kunnat göra själva. Både mormor och farmor tycker däremot det är trevligt när jag kikar förbi och om någon säger att man gått upp i vikt på grund av corona-tider så är det just för att farmor och mormor bakar så himla goda bullar och bjuder på när jag kommer.
Mormor behöver mest hjälp med att betala räkningarna som hon vanligtvis gör på banken varje månad. Ja, man kan tydligen fortfarande göra det….? Sedan handlar jag alltid innan jag åker dit och får en noga skriven handlingslapp med exakt antal hekto mormor Mathildas kokta skinka det ska vara. Men jag förstår henne, jag vill också ha det jag brukar handla, så varför inte var tydlig. När jag sedan åker vidare till farmor däremot, då handlar vi mest pärlor på nätet. Hon älskar att pyssla och pärla och det går åt en del pärlor om man säger så.
Pärlor till alla
Hon är en pigg dam min farmor. Innan det där himla viruset spred sig runtom oss så var hon alltid med Röda Korset varje tisdag och torsdag och både spelade badminton och bakade bullar. Men att pärla, det gör hon mest hela tiden. Att köpa pärlor på nätet är så smidigt säger hon. Dels så slipper man stå i butiken med ett butiksbiträde i nacken flåsande och frågande om vad man ska välja utan man kan kika i lugn och ro. Nu har hon börjat lära sig att genomföra köpet själv så det kanske slutar med att jag inte stannar hos farmor längre, men det kommer jag nog göra ändå!