I hela mitt liv har jag varit intresserad av musik och mestadels hårdrock egentligen. Det började för över 25 år sedan när jag på en musiklektion blev påtvingad att försöka hålla en 4-takt på trummor. Det var med ganska stor skräck och fasa som jag satte mig bakom trumsetet och påbörjade försöket inför hela klassen. Till historien hör att det bara var en skolkamrat innan mig som hade klarat det (som för övrigt i dagsläget spelar och turnerar i väldigt stora musikuppsättningar runt om i världen idag) med lätthet.
Med något darrande händer greppade jag trumpinnarna och väntade på att magisterns intro på pianot skulle ta slut och att jag skulle få göra min skräckfyllda entré inför klassen. Döm om min förvåning när jag efter bara 5 sekunder lyckades göra det ingen (förutom klassens ess då) lyckats med tidigare. Det gav mig en sån obeskrivlig kick och mersmak av att lyckas med något som alla andra tyckte var svårt.
Sedan dess har jag spelat trummor i ett band och så sent som för bara ett år sedan stod jag nere på Wahlströms musik i Borås och frågade efter notböcker efter att ha Googlat efter ordet notbok. Jag bör rikta ett stort tack till vår magister som tvingade alla att spela trummor oavsett bakgrund och hinder. Det självförtroende och den halvt överlägsna känslan av att kunna något de allra flesta inte kunde var riktigt nice faktiskt!